Att cykla i Stockholm
Jag vet att jag tjatar om mitt lokalsinne men det är mitt största hinder för tillfället. Det är jag och kanelbullarna som ligger på samma nivå. Exempelvis så skulle jag cykla från Solna till jobbet, vilket egentligen borde ta 25 minuter men för mig tog det 45! Jag hade fått tydliga riktmärken som jag bockade av allt eftersom på vägen och det gick fantastiskt bra tyckte jag. Fast när jag åkt förbi det givna riktmärket K1 (Där man gör lumpen, eller jobbar som musiksoldat) två gånger från olika håll inser jag att något är galet. Jag förstår inte hur det är möjligt! Tur att jag för en gångs skull gav mig själv marginaler så att jag hann fram i tid i alla fall.
Idag skulle jag cykla till söder. Jag kollade på en cykelkarta på internet och tänkte att det inte alls såg särskilt svårt ut. Jag skulle bara över Västerbron, typ följa Hornsgatan och sen svänga höger någonstans, sen vänster och så borde jag komma fram vid dansskolan...
Över Västerbron gick det så bra som det kan gå. Det är en jäkla lutning på den bron må jag säga. Men jag kom fram till korsningen där jag skulle svänga vänster upp på Hornsgatan, in lite bland bilarna, so far so good. I svängen däremot fick jag problem. Skosnöret trasslade in sig i trampan och blev kortare och kortare....tills att det blev så kort att jag inte kunde trampa runt trampan längre! Där var jag mitt i svängen med alla bilarna och med alldeles för lite rull för att ta mig framåt. Vad skulle jag ta mig till? Det var omöjligt att stanna där jag var och näst intill omöjligt att få fart framåt. Jag tog i och trampade ett sista varv och tog mig upp på trottoaren. Där insåg jag att mitt sista tramp hade medfört att jag satt så ordentligt fast i trampan att jag inte skulle kunna komma loss. Som tur var kom en snäll dam som hade sett vad som hänt och hjälpte mig. Hon lyckade trassla ut ena snöret och knyta upp skon så att jag fick ut min fot. Därefter kunde vi få lös skon från trampan. Kvinnan var snäll men lite bitter.
-Det här måste du väl ha märkt?, sa hon.
-Ja, jo det gjorde jag men jag kunde inte riktigt stanna där mitt i svängen och fixa till det, tänkte jag.
Konstig fråga, men ett tack ska hon ha för att hon tog sig tid att hjälpa mig. Annars hade jag stått där än.
Jag kom tillslut fram till dansskolan, lite försenad men ändå. Avslutningsvis vill jag bara säga att Stockholm är en dålig stad att cykla i. Inte bara för att det är så mycket annat du måste ta hänsyn till, som andra cyklister eller bilar, utan också för staden inte är upplagd för cykling. Cykelbanor finns men helt plötsligt är de borta och man måste cykla jämte bilarna. Eller så skulle man någonstans på vägen förstått att man skulle ha bytt sida på vägen för att det finns en "dubbelfilig" cykelbana där. Ibland blir man jätteglad (när man känner sig osäker på vägen) när det kommer en skylt som pekar ut riktningen till ditt mål. Du svänger glatt åker en bit tills det att vägen delar sig och leder åt tre olika håll. Där har någon missat att sätta upp en skylt om vilken som leder vart! Hur f*n ska jag veta vilken väg som leder till mitt mål om skyltarna som visar vägen helt plötsligt slutar komma!? va!?
Att kalla det jag håller på med för vardagsmotion är en underdrift. Jag är helt slut eftersom jag hela tiden kör fel och därmed cyklar längre än behövligt...
Kommentarer
Trackback
