Män som vet och kan allt
Jag läste vad Hanna Hellquist skrev i DN igår om män som vet och kan allt. Hon berättade hur hennes mammas kille Göran är en sådan och hur han alltid kan alla svar när de spelar TP tillsammans. Även när någon annan får en fråga sitter han och nickar för att visa att han minsann kan svaret. Men han är noga med att inte ge svaret även då den tillfrågade inte kan svaret. Det är ju inte hans fråga, menar han. Men han måste ändå nicka för att bevisa att om det hade varit hans fråga så hade han kunnat svaret. Hanna skriver hur hon en gång läste frågan till Göran: Vem har skrivit boken "I huvudet på Zlatan Ibrahimovic"? Och visst kunde han svaret egentligen. Han hade det på tungan men fick bara inte fram det. Han ger upp, svaret kommer inte ut. Hanna och hennes kompis vill jävlas och säger att det är Claes Barkman som har skrivit boken. Göran säger att han visste det, egentligen. Sedan avslöjar Hanna att det inte alls var Claes Barkman utan Simon Bank som skrivit boken. Göran instämmer. Han visste ju det, egentligen.
Tänk att inte kunna erkänna att man faktiskt inte kunde ett svar på TP-frågan. Tufft att hela tiden verka vara så bra. Då föredrar jag att vara jag som inte alls är särskilt allmänbildad och inte kan så många svar. Jag vågar ju i alla fall erkänna att jag ibland har fel.
Men ibland har jag superrätt, till min pappas förtret. Pappa kan massor men tydligen så visste han inte att Essingeleden går över både Lilla och stora Essingen. Han pekade på Stora Essingen bredvid vägen och sa: "Här Ida har du Lilla Essingen".
Jag försökte tala om för honom att så var inte fallet. Jag pekade snett bakåt på lilla Essingen för att visa pappa. Men inte ens när jag förklarade att jag har promenerat runt Lilla Essingen och att jag vet att den inte sträcker sig så långt som han menade, så trodde han inte på mig. Inte förrän vi googlade fram en kartbild och visade honom så var han överbevisad. Då säger han: "då måste de ha flyttat vägen".
Min pappa kan och vet allt...nästan.
Kommentarer
Trackback
