Ibland önskar man att man var en tyst en.
Igår drog terminen igång igen, tränings-terminen alltså. Första träningspasset efter juluppehållet och jag satt och läste kurslitteratur i väntan på att passet skulle dra igång. 'Male Sexuality in the Media' hette texten som handlade om de manliga stereotyperna som framställs i media. Jag läste för fullt när en tjej kom och frågade mig om hon hade hamnat på rätt plats och om den här klassen var hennes nivå. Det var det, så hon satte sig och så började vi prata om vad vi tränade för andra grejer på fritiden.
Tjejen: "Jag tränar på Friskis och Svettis också".
Jag: "Åh Friskis och Svettis! (Jag älskar Friskis) Jag gick också på Friskis förra året men jag har bestämt mig för att bara dansa i år för annars blir det är så himla dyrt. Jag har inte råd med sex i år."
Tjejen ser ut som ett frågetecken.
Jag: "Nej vad säger jag? Jag menade ju Friskis och Svettis såklart. Jag sitter och läser om sex det var därför..."
Bra räddning?Nja, inte så värst för hon slutade prata med mig.
Vanilla Delight, Hot-Shot eller Goo-Fika?
&gJag satt och läste i en bok som jag tagit på jobbet. Tagit som i få ta med hem (överblivna gratisgrejer) inte tagit som i snott. "Kaffedrinkar för alla tillfällen" heter den och som namnet avslöjar så innehåller den recept på olika kaffedrinkar... för alla tillfällen. Jag har aldrig tittat i den ordentligt sen jag "osnodde" den. Men nu när jag gjorde det idag såg jag något som vände min värld upp och ner! Nej jag skojade lite bara. Men jag såg något som fick mig att haja till. För i boken fanns ett recept på en kaffeshot-variant med Galliano vaniljlikör, kaffe och vispad grädde. Namnet på shoten var Vanilla Delight...
Där jag kommer ifrån kallar vi denna kaffeshot-variant för hot-shot.
-Någon som ska ha en Hot-Shot?
t;eller..
-Någon som vill ha en Vanilla Delight?
Jag vet inte vilket som är bäst. Två förslag som är sådär international. Vanilla Delight är lite mer fancy än Hot-Shot. Goo-Fika däremot är väldigt svenskt och det är vad Ludvika-borna kallar samma kaffeshot-variant. Det är nog den varianten jag gillar bäst, för gott är det ju!
(Tänk dalmål)
-Skaru mä på en Goo-Fika?
-En Goo-Fika?
-Galliano, kaffe och gräädde.
Vad i...!?
Ibland händer det saker som gör att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Då finns det bara en sak att göra... Stretcha.
Slarvig och slö
Ett PM ska skrivas och detta tills i morgon. Jag är precis så omotiverad som man inte får vara. Jag hoppas att det gamla "bäst under press"-modet kommer fram lagom när jag närmar mig deadline annars blir de inte mycket till PM att lämna in. Så fisigt att jag inte bara kan vara en planerande "ute i tid"-människa. Jag är så slarvig! Idag tillexempel fick jag inleda morgonen med att åka till jobbet. Inte för att jobba utan för att hämta maten jag handlade igår när jag jobbade. (Liksom passa på att handla när jag ändå håller till i en affär) Det är andra gången i rad jag får åka och hämta maten dagen efter jag handlat för att jag glömt bort den..och plånboken som jag så fint lägger ner i matkassen. Jag är så ofunktionell! Som att ha ett par träskor på sig under ett 100meters-lopp, så praktisk är jag. I och för sig har jag sett pappa springa snabbt i träskor. Det hände inte alls ofta. Att han sprang alltså, träskor hade han jämt.
Det var en gång en stor svart jeep...
... Men i den blev vi påkörda så den gjorde vi oss av med. Sedan skaffade vi oss Skodan, Dödsskodan. Den har hållit i vått och torrt och har använts flitigt av alla oss i familjen. Kanske inte den modell som Skoda skulle rekommendera som den bästa familjebilen.
Vi har proppat den full och farit iväg på resor. Packningen och vi barn trycktes in där bak i den lilla bilen, eftersom bakluckan inte rymmer särskilt mycket, medan mamma, pappa och matsäcken satt bekvämt där fram. Men sedan fick bror min körkort och då började vi gasa runt själva i bilen och poppa hög musik. Jag kommer aldrig glömma den dagen då volymknappen hakade upp sig och musiken blev högre och högre. Jag försökte febrilt trycka på minusknappen men volymen bara steg. Snart hoppade den lilla Skodan framåt i takt till låten "Out of control..blablablablablablabla(som att jag kan texten?!)..electric, electric". Kalle höll för öronen och styrde med armbågarna och vi fantiserade om hur det skulle bli om det blev poliskontroll. Tillslut fick jag loss hela radion och det det blev tyst igen. Jag vet inte om den fungerar nu eller om den fortfarande är borttagen.
Det var också i Skodan som jag först började övningsköra. På min första kilometer lyckades jag få fyra motorstopp. Min bror kallade mig värdelös men jag var genom-nöjd då jag lyckats undvika köra på något eller någon. (På Svansbo-vägen, en grusväg långt från tung trafikerade vägar och riskabla övergångsställen.)
Efter år av flitig användning av Dödskodan ställdes den plötsligt i garaget. Vi hade skaffat en ny, större lite stabilare bil. Ingen tänkte så mycket på den förrän jag, efter oplanerat körnings-uppehåll, behövde "övningskörnings-beviset" som låg i handskfacket. Jag gick till garaget och öppnade den lilla bilen...
Jag hann skymta vad jag trodde var en rattmuff innan jag såg att hela Skodan är täckt med mögel invärtes. Jag tog snabbt beviset ur handskfacket och sprang därifrån och lovade dyrt och heligt att jag aldrig, även om Skodan mot förmodan skulle börja användas igen, skulle sätta mig i den äckliga bilen...
Men åren gick och möglet försvann på något sett. Pappa började använda bilen igen och som om mögel-insidenten aldrig hänt åker jag med i bilen igen. Jag lånade den faktiskt under julen. Pappa har förberett bilen på allt.
Det finns..
grus till sandning om det helt plötsligt skulle bli halt...
En motorsåg om ett träd skulle falla och ligga i vägen och an massa annat som kan vara bra att ha, ni vet.
Skodan har hållit längre och lagats minst antal gånger än någon annan bil vi haft i familjen, trots samma skötsel. Eller snarare o-skötsel. Den går som smort fortfarande...
det där med valmöjligheter...
Idag lunchade och fikade jag med min kusin Julia. Vi ville äta sushi. Men vart skulle vi gå? Var finns bra och billig sushi i Stockholm? Det är här som jag blir fullständigt onödig att ha med. Jag vet inga bra sushi-restauranger och om jag väl hittar ett mysigt område... eller snarare när Julia tar mig till ett mysigt område av staden med några förslag så vet jag inte vilken restaurang jag ska välja!? Vi lyckades tillslut och åt oss mätta men efter maten var vi kaffesugna.
Vi hade spanat in några mysiga kaféer under sökandet av sushi-stället. Så frågan var skulle vi gå tillbaka till något av dem eller skulle vi gå till kaféet "Chokladbollen" som låg precis över gatan? Det gjorde vi efter vad jag skulle kalla ett snabbt beslut. Jag borde kanske ha reflekterat över namnet innan vi gick in...
Där inne fanns flera sorters chokladbollar. (såklart!) Vilken skulle jag ta? Skulle jag ta en liten chokladboll? 10 spänn för en harlort!? No spank you! En stor kanske eller borde jag kanske bara ta kaffe? En med daim-smak? Nej, för mäktigt. After eight-smak!? Wow! Nej, jag kanske tröttnar. Morotskaka kanske? Hallå? Inte på ett fik som heter "Chokladbollen" Ida. Ska vi dela på en boll, Julia? En klassisk med pärlsocker på? Jaha du vill hellre ha kokos.
Ja, ni hör ju! När vi väl hade valt, eller när Julia tyckte att det var helt okej att dela på en klassisk chokladboll med pärlsocker på så valde vi en sådan. Men vilket kaffe skulle jag ta? En latte kanske? Jag råkar se te-listan, rabarber grädde.. hmmm...
Jag måste öva på det här med val. Stockholm kryllar av valmöjligheter och det kan göra mig helt slut. Det var tur att Julia var med mig och styrde upp mig lite. Fina Julia, hon gör mig glad!
Harry Potter
Jag har läst alla böckerna om Harry Potter. Jag tittade även flitigt på de första fyra filmerna i ordningen. Men sen kom femman och jag tänkte att "visst vill jag gå och se den". Men det blev aldrig av och sen kom film nummer sex och den kunde jag ju inte gå på utan att ha sett femman. Förra året kom första filmen om bok nummer sju och den ville jag också gå på men det gick ju inte när jag låg så mycket efter.
Men nu har jag gjort min plikt. Jag har tittat ikapp. Under julen friskades minnet upp när film nummer fyra visades på TV och efter ett sms från min kompis som tyckte att vi skulle se sjuan i nästa vecka kände jag att nu kan jag inte skjuta på det längre. Egentligen är det ju så att jag inte hyr film till mig själv utan oftast tittar jag tillsammans med någon annan. Någon annan som absolut inte vill hyra Harry Potter, typ Jonas. Men så i lördags hyrde jag Harry Potter och Fenixorden (femman) till mig själv och igår fick jag med mig Jonas på att hyra Harry Potter och Halvblodsprinsen (sexan). Jonas har inte läst böckerna och inte heller sett tidigare filmer.. antar jag i alla fall eftersom han frågade:
-Är det där Dumbledorf?
Hallå? Hur oinsatt kan man egentligen vara?
För oss som är insatta är det rent av ett hån att kalla den fantastiska rektorn för något annat än hans riktiga Dumbledore. Åh Dumbledore...
Jag åt middag med min släkt och då berättade min lill-kusin Linn (19 år är hon men jag har fortfarande inte riktigt accepterat det)om när hon var på den sjunde filmen om Harry Potter med sin då nyblivna pojkvän. Hon talade om för honom att han skulle vara beredd på att om Jack Sparrow eller Harry Potter kom förbi då drar hon.
-Jack Sparrow, okej men varför Harry Potter? frågade jag henne.
-Hallå!? Vem vill inte vara tillsammans med The Chosen One?
Sen fortsatte hon att berätta om sitt biobesök... Linn hade även förvarnat sin, jag poängterar nyblivna pojkvän att hon var besatt av Harry Potter och att hon troligen skulle gråta filmen igenom. Och det gjorde hon...
Så himla fint. Jag grät i och för sig också. Inte hela filmerna igenom dock men när Harrys nära och kära blir dödade då gråter jag minsann en skvätt. Stackars Harry, så ung och så mycket ansvar...
Nu kan jag äntligen se sjunde filmen och det ska jag i veckan och det känns skönt, skönt att komma i fas.
Jullov in my ass
Det är så fint förstår ni att min klass och jag har fått två grupparbeten och en tenta i julklapp av vår lärare. Så fint tänkt att lägga in två grupparbeten i en kurs som sträcker sig över julen då alla åker hem till sitt och alltså inte är kvar, samlade i Stockholm. Litteraturen väger äckligt tungt i min väska och det finns egentligen inte tid till annat än att läsa... och vad gör jag?
Jo förstår ni. Jag har åkt på en förkylning. En sådan där när halsen börjar göra ont för att sen övergå till en näsa eller egentligen ett helt huvud fullt i tjockt snor. Jag har snytit mig så mycket att jag har fått skavsår under näsan. Så istället för att läsa min kurslitteratur har jag googlat snor...
Snor hjälper till att befria luften man andas in från främmande partiklar. Dammkorn, små smutspartiklar och liknande fastnar i snoret, och luften som dras ner i lungorna blir renare. I vanliga fall märker vi inte så mycket av vårt snor, men små mängder av det sipprar hela tiden ner i munhålan genom en förbindelse i bakre delen av munnen, och transporterar på så sätt bort de oönskade partiklarna. (Praktiskt men en aning äckligt.) Att man får mycket snor när man blir förkyld beror på att slemhinnorna som producerar snoret blivit irriterade av infektionen. Snor består till övervägande del, runt 95%, av vatten. Resten utgörs av olika proteiner, lite kolhydrater, fetter, med mera. Mängden snor när man är förkyld känns ofta större än vad den är, en undersökning har visat att förkylda personer snyter ut cirka 14 gram snor per dygn i genomsnitt.
jag kände att jag måste kolla upp hur mycket 14 gram egentligen är så jag började väga saker mamma har i köket...
Jag har alltså snytit ut två små mini-tomtar det senaste dygnet. Det känns ju som så mycket mer, jag skulle ha gissat på en volym likt hela Tomte-far. Jag har ju för fasen skavsår under näsan!
Efter mitt lilla experiment kom jag att tänka på vad min biologilärare på högstadiet sa en gång angående mens. (Jag tänkte när jag ändå är inne på att prata kroppsvätskor.) Hon sa att under menstruationen blöder kvinnan ungefär lika mycket som ryms i en äggkopp. Bullshit! sa vi då. Kan det verkligen stämma? tänker jag idag eftersom det känns som det handlar om litervis. Givetvis var jag tvungen att googla det också.
Varje mens varar i allmänhet mellan 3 och 7 dagar och sammanlagt blöder du cirka 65 ml, alltså drygt en halv deciliter.
Jag provade med vatten, och bannemig! Det var exakt vad som rymdes i våra äggkoppar.
Det låg alltså något i det som min biologilärare sa.
Jaha tillbaka till kurs-litteraturen...
Det var fasligt vad det snöade igår. Inte sant?
2010 gick fort. Väldans fort. För fort. Fortare än något tidigare år. Jag påpekade detta till en kund som skulle köpa hummer till nyårsafton och han sa att: "vänta du bara tills du kommer upp i min ålder, då minsann går det undan." Är det möjligt?
Igår försökte jag och mina nyårsfirarkamrater att lista tre bra och tre dåliga saker som hänt under året. Det absolut bästa jag gjorde var:
- Att jag började plugga.
- Att jag därmed fick tid att dansa igen.
Jag tror att jag nöjde mig med två och de dåliga hoppade vi alla över. Det är ju faktiskt ingen mening att sitta och älta där på nyårsafton när ett nytt år med nya möjligheter stundar. Att minnas allt man upplevt på ett år är svårt att komma på sådär på begäran och dessutom när maten var delikat. (Som min farbror hade sagt... eller nej jag ångrar mig.. det skulle han inte alls ha sagt eftersom det mesta inkluderade vitlök) Men jag minns att hösten var ett lyft för mig. Jag fick input i huvudet, träffade nya fina människor och fick tid till annat än jobb och det kommer jag få fortsätta med 2011. Sen kom vintern som över en natt. SJ klarade inte biffen så tåg blev inställda men tillslut kom jag hem och fick fira jul med min fina familj.
Snygg-Mamma, Snygg-bror och Snygg-Pappa med en hund i knät...
...Say Whaaaaaat!? Ni som känner pappa förstår att detta var ett stort ögonblick! Som var tvunget att fotograferas! Pappa har ju faktiskt sagt (när vi lekte leken 'om du fick välja vilken hund som helst vilken skulle du ta?') att han skulle välja en död hund. Men på bilden ser vi tydligt att han klappar pudeln och ler samtidigt.
Att vara hemma hos min mamma och pappa är terapi för själen. Att det var jul var bara ett plus och en fantastiskt anledning för att mig och min bror att tajma våra besök. Vi myste (eller grisade som min mamma kallar det) i soffan framför brasan. Öppnade julkappar och åt god mat. För mycket egentligen men det hör väl till. Ett måste är också att kolla in Kolsvas egna Las Vegas och det gjorde vi så klart.
Jag kan tänka mig att elkostnaderna stiger avsevärt för denna familj kring julen.
Nyår var också perfekt. Trevligt sällskap, gratinerad hummer, halstrade pilgrimsmusslor, räkor, vin, mojitos och vit chokladmousse. Kombinationen var en succé, jag har aldrig skrattat så mycket på ett tolvslag.
Vad det var som var så kul? Framförallt det här:
