Varning för en annan storstad!
London med sina 7,6 miljoner invånare är enligt vår kära vän Wikipedia EU:s metropol så nog är det en storstad alltid. Jag har precis varit där och tänkte försöka mig på någon slags recension/återgivning här på bloggen.
Jag såg aldrig Big Ben eller Tower Bridge och åkte aldrig i The London Eye. Jag var inte heller på Madame Tussaud's eller gick över "Beatles-övergångsstället" på Abbey Road. (Vilket jag så här i efterhand kommer på att det var lite synd. Synd på övergångsstället alltså). Men vad gjorde jag då? Shoppade i Camden och handlade bl.a. Converse för 400:- istället för 700:-? Check!
Jag såg aldrig Big Ben eller Tower Bridge och åkte aldrig i The London Eye. Jag var inte heller på Madame Tussaud's eller gick över "Beatles-övergångsstället" på Abbey Road. (Vilket jag så här i efterhand kommer på att det var lite synd. Synd på övergångsstället alltså). Men vad gjorde jag då? Shoppade i Camden och handlade bl.a. Converse för 400:- istället för 700:-? Check!
Gick ut och dansade som en tok tills de stängde? Check!
Sjöng Abba Mamma Mia på Karaoke? Ja, vad skulle vi annars sjunga?
Om jag åkte de dubbeldäckade röda bussarna? Jadå! Dock aldrig sittandes på övervåningen för där blev det alltid slagsmål. Polisen stoppade bussen ibland för att rensa bort bråkstakarna.
Sen undrar ni förstås om jag träffade några roliga? Några kära återseenden blev det allt!
Jag, Dave (vår rumskompis på Walkabout i Australien) och Emma-Ida
Petter (från Skåne men vi träffade honom i Melbourne) och jag.
Om jag träffade några nya vänner? Nej jag känner inte dem på bilden jag hoppade bara in på ett hörn, slog ner fotografen och tog kameran.
Om jag drack kaffe i solen och kändisspottade? Jajemen! Inte i tidningen utan hon till vänster, Jameela Jamil såg vi faktiskt i Camden och vad jag gör på bilden är bara att konstatera att ja, det var henne vi såg.
Jude Law bodde visst i trakterna där jag satt men inte kunde han ta sig tid att spatsera förbi där jag satt och avnjöt min kaffe i vårsolen. Jävla Jude...(Law alltså)
Så vad varnar jag för egentligen då:
- För bra shopping
- Valmöjligheterna gör dig snurrig
- För mycket vårsol och kaffedrickande i solen
- För goda hemmagjorda hamburgare med avocado...
Som ni förstår så är det egentligen inget jag varnar för på riktigt. Det var toppen i London och trots storleken lyckas den stora staden vara genuin och mysig. Perfekt stad att kombinera mina favoritintressen, sitta och dricka gott på restaurang/Café och kolla på folk. Det som jag faktiskt kan varna er för är att tiden inte räcker till att göra det man så gärna vill.
Oj jag glömde nästan..Bo hos nunnor? Check! Men det ska berätta om det en annan gång för det kommer att ta tid att beskriva Syster Patricia och hennes nunne-kompisar för de var ett slag för sig...
Rekord!
Haha nu jäklar är jag på gång. Min lotto gav mig 80kr den här gången och så nära miljonerna har jag aldrig varit! Miljonerna får passa sig för nu är jag nära...
Fokus!
Det känns som om hemtentorna avlöser varandra. Jag och mina klasskamrater hinner knappt inhandla den nya kurslitteraturen innan den ska vara läst och sedan skriven om. Jag försöker stänga av andra tankar som smyger sig in i huvudet på mig medan jag läser. Så som om jag har långa tånaglar som måste klippas? Eller vad jag ska äta senare? Vilket väder det är hemma hos mamma och pappa? För tänker jag på sådana saker avbryter jag läsningen och exempelvis så ringer jag upp och frågar pappa och då kommer av mig. Jag försöker fokusera, jag menar verkligen fokusera. Jag har provat om musik kan stimulera min koncentrationsförmåga, men icke! Oftast slutar det med att jag hoppar upp och dansar runt i min lägenhet och...kommer av mig. Egentligen är ämnet jag läser om för tillfället väldigt intressant. Men det är när det tvingas på en och i en ofantlig mängd som tjusningen försvinner. Allt är mer intressant. Tv-programmet om noshörningar, ICA Maxis reklamblad, att diska, ja till och med vad alla skriver på sina statusar på Facebook. Det har alltså gått väldigt långt då jag tidigare har irriterat mig över att dessa människor inte skaffar twitter istället för att hela tiden berätta för alla på Facebook att de dricker kaffe, ska till jobbet, tränar eller behöver duscha.
Jag ska prova en ny grej nu. Min nya deal med mig själv ska vara att först läsa en text ur kurslitteraturen och när det är avklarat får jag titta på ett avsnitt av "Jakten på lyckan" med Hanna Hellquist. Ett belöningssystem som jag tror kan fungera. Det är åtminstone en bra morot som väntar i slutet på varje text. Men först, ska jag klippa tånaglarna...
"Dagen efter"
Idag är det "dagen efter". Dagen efter lördag (alltså söndag) och en kanonkväll på Fasching med fina människor. På "dagen efter" vaknar jag ofta full av energi, hes som ett as och fortfarande upp i varv och vill tala om gårdagens bravader. Vilket jag liksom tjuter fram eftersom rösten inte hänger med. Sen vill jag gärna trycka, som jag ser det, en välförtjänt pizza. Konstigt att det känns helt rätt att unna sig något på "dagen efter", särskilt när det allt som oftast är en själv som försatt sig i detta tillstånd genom att göra det man gjorde dagen före. "Dagen efter" den här gången är som jag så riktigt påpekade i början en söndag. Söndagar är balett-dag, vilket egentligen inte passar sig en "dagen efter". Men eftersom jag var uppe i varv och enligt mig inte alls bakis utan bara i "dagen efter"-mode kastade jag mig iväg.
Till att börja med kom jag försent. Huvudet hade jag lämnat hemma så därmed var kroppen nästintill obrukbar. Alla snurrade åt höger och jag åt vänster. När jag sen försökte fråga om hjälp så pep jag bara. Dessutom skrattade jag åt allt. Speciellt åt pianisten som tydligen också hade en "dagen efter". Så där var vi. Alla prima ballerinor, bakis-pianisten och "dagen efter"-jag.
På vägen hem hann huvudet ikapp. Jag är inte särskilt full av energi eller uppe i varv längre. Men det var det värt...bannemig...
Rubiks kub
Killen tog upp kuben och "blanda den", huller om buller samtidigt som han demonstrativt tittade åt alla håll förutom på kuben. Liksom för att bevisa att han minsann inte fuskar. Sen började han vrida så att det smattrade i kuben. Det gick så himla fort att jag inte kunde göra annat än att glo. I och för sig tror jag att det var det som var meningen med hans "show off". Alltså att få lite bekräftelse för all tid han lagt ner på att bli så snabb på att lösa Rubiks kub. Och bannemig det ska han ha. Än en gång måste jag klämma i med ett: FANTASTISKT!
Hemtenta
När man skriver hemtenta får man ont i huvudet bakom ögonen. Kaffe ska hjälpa säger dom som vet. Inte mot huvudvärken utan till att sätta igång skrivandet. Jag fick till sex rader efter en kopp kaffe. Det blir en väldans massa koppar för att kunna prestera fem A4-sidor. Herrejävlar...
Hur jag roar mig när jag åker hem från jobbet med tunnelbanan..
Toalettpapper är väldans otympligt att bära hem från affären. Paketet får aldrig plats i samma kasse som allt annat jag handlat och jag tar väldigt sällan, varför inte säga aldrig en extra kasse bara för att ha den till toalettpappret. Därför bär jag oftast toalettpappret under armen. Det gjorde jag idag med. Men tillskillnad från andra gånger hade jag inte handlat något annat så det var bara paketet jag gick och bar på. Jag är inte den som skäms men jag kan inte låta bli att fundera över vad de som ser mig tänker, när det ser en tjej (ganska uppklädd idag faktiskt) med toalettpapper under armen. Eller egentligen tror jag mig redan veta vad de tänker och därför får jag kämpa för att inte brista ut i ett: "Jajemen, nu ska jag hem och skita!"
