Grisfest
Idag bär det av hem till Köping efter jobbet. Det är dags för den årliga Köpingsyran även kallad Grisfesten. Jag försökte förklara för några arbetskamrater vad Köpingsyran går ut på. Men det är inte alltid så lätt att förklara för någon som inte varit med, känt stämningen. De förstår ju vad jag säger men jag tror inte de förstår att det är en folkfest. Jag kände att jag var tvungen att prata med någon som skulle förstå. Mia -min kollega från Karlstad- och mycket riktigt så sken hon upp och sa på lite bredare värmländska än vanligt: -Vad roligt! Vi har liknade hemma mä men vi kallar den för oxhelga. Som hon förstod!
Jag ska försöka förklara. Det är marknad, mest med massa skit men det är mysigt att spatsera och en och en annan godisrem slinker nog ner i påsen. Det är karuseller, inte många som åker men det är mysigt att de är där. Det är alltid flera scener med lokala band, dansuppträdanden och lite mer kända band framåt småtimmarna. Det äts langos och grillat. Senare sluter de flesta upp i öltältet där det dricks öl och lyssnas på Coverband. Alla olika typer är med på Grisfesten. Du ser gamla klasskompisar, deras föräldrar och som Mia sa: -Killen med t-shirten där det står "riktiga män luktar diesel".
Osannolikt och massa flyt
Ibland händer det grejer som nästan får en att tro att det finns högre makter. Eller i alla fall att man har turen att befinna sig på rätt plats vid precis rätt tillfälle. Man har vinden i ryggen så att säga.
Jag minns så väl en gång när jag och Julia åkte till Stockholm ensamma för att shoppa. Vi bodde ju inte här då. Vi hade handlat upp nästan alla slantar och det började bli dags att ta sig med tunnelbanan tillbaka till T-centralen och tåget hem. På den tiden kostade biljetten endast 10 kr. Jag minns att jag redan hade betalat och stod på rätt sida av spärren medan Julia som bara hade 9:50 stod kvar på utsidan i kön. Jag hade inga pengar kvar att ge Julia så vad skulle vi göra? Skulle vi fråga någon i kön efter en 50-öring eller skulle Julia tvingas pruta? Helt plötsligt känner jag något som stannar mot min sko. Jag tittar ner och får se en peng. En enkrona! Det var ju precis vad vi behövde just där och då. Julia köpte sin biljett och vi kunde ta oss hem nöjda och glada.
Likadant var det i måndags när jag skulle till Västerås. Jonas och hans kompisar skulle på VSK-Syrianska och ett sådant derby var jag också sugen på att se. Det var ju bara det att jag dagen innan löning hade jag ca 3 kr kvar på kontot och det skulle kosta 150. Det blir nog ingen fotboll tänkte jag. Men så i rulltrappan på T-centralen tittar jag ner och hittar en ihopvikt hundring och väl framme på matchen kostade inträdet bara 100 och inte 150! Man kan ju tänka att jag kom in gratis:)
Jag pratade om det här med mina kollegor igår efter jobbet och då berättade Micke en historia som hade visats i något program om osannolika händelser. En kvinna i Tyskland skulle ringa till sitt barnbarn, slår fel nummer och kommer till helt fel telefon i någon korridor där barnbarnet precis går förbi och dessutom svarar. Felringningar händer ju men att pricka så exakt är ju verkligen helt osannolikt. Om hon hade ringt bara några sekunder innan eller efter det att barnbarnet passerade telefonen skulle ju inte han ha kunna ha svarat. Men det märkligaste är ju faktiskt att han faller sig in att svara överhuvudtaget i en telefon som inte var hans. Som sagt helt osannolikt!
Debaser
Jag tror att ni precis som jag mestadels har varit ute de senaste dagarna. Sommaren kom och hälsade på och folk kom ut från sina gömmor. Jag kände att Stockholm kom igång och blev mer hur jag tycker det ska vara. Fullt i folk på uteserveringarna och i parkerna. Drag helt enkelt. Så i torsdags efter jobbet tog jag med mig min kusin Julia..eller nej. Jag ringde Julia och sa att vi skulle göra oss sommarfina och bad henne ta med mig till något bra ställe.
Debaser i Slussen blev det. Fullt i folk även där. Kön till mat-delen bestod av nästan alla som stod och drack vin i mingel-delen. Inte riktigt kanske... Ni som har sett Sex and the City avsnittet där Samantha och Carrie ska äta lunch på ett super trendigt, nytt och fullproppat ställe vet hur jag menar. (Ja, jag är en Sex and the City-nörd) De provar allt för att få komma in. De mutar till och med hovmästaren. Riktigt så illa var det ju inte här men myckete folk var det. Så det kändes i alla fall som om vi kom ett steg närmare mat när jag fick skriva upp mig på listan. Bord för två-Ida. Beräknad väntetid låg på ca 30 min men med varsitt glas rosévin i handen och varandra som sällskap skulle detta inte vara något problem. Plötsligt hör ja någon ropa -Ida lilla! (kändes faktiskt väldigt personligt där och då och inte lika nedvärderande som det kanske låter så här i efterhand) Hovmästaren hade två lediga platser och det kändes som om vi var lite bättre än alla andra när vi gled förbi dem som fick forsätta vänta. Egentligen handlade det om att dessa sällskap var fler än två och därför inte hade ågon nytta av de två lediga platserna som jag och Julia fick. Men så här i Sex and the City-tider kändes det lite flott att få gå före.
Vi åt gott, drack lite mer och pratade. Vi strosade hemåt genom gamla stan, köpte glass och njöt... Fin kväll och även fast det blev kallt och fult väder igen så ser jag fram emot vad mer som Stockholm har att erbjuda.
Håll i dig kvinna!
Jag åkte buss. Helt plötsligt så tvärnitade busschauffören för en cyklist och en kvinna i bussen ramlar handlöst ner på golvet. Det gick bra med henne. Det sa hon i alla fall. Hon tappade bara ena skon.
Jag blev bara så förvånad. Inte bara för att bussen plötsligt tvärnitade och att en kvinna ligger på golvet utan också för att de inte har lärt sig. En kvinna i 50års åldern som av dialekten att döma har bott i Stockholm större delen av sitt liv borde vara beredd på allt. De vet att ingen visar hänsyn i trafiken och att det endast gäller jag först-regeln. Varför håller hon då inte i sig ordentligt? Jag var bara så glad att jag satt ner. Annars hade det ju garanterat varit jag som låg där på golvet..Eller kanske inte? Jag håller ju faktiskt i mig!
Gurkstad eller grodstad?
Var får grodorna härja fritt? I Västerås så klart!
Västmanlänning och stolt
Jag ska aldrig sluta vara västmanlänning. Jag kommer undan med så mycket så lätt här i Stockholm. Hittar jag inte frågar jag tveklöst om vägen. "Är du inte härifrån?" frågar de. "Nej" svarar jag. Det är ju sant och jag behöver ju inte berätta för dem att jag faktiskt bor i staden och bara har fruktansvärt dåligt lokalsinne. Jag var på jakt efter Secondhand-butiker idag. Hade ingen aning om var jag skulle gå. Allt jag hade att gå på var ett svagt minne av att jag passerat Myrorna på ett hörn någonstans i stan... Så jag frågade och vips(!) så hade jag en kvittosnutt med en ritad karta i handen med ett flertal utmärkta butiker. Det besparade mig från massa onödigt strosande.
Jag kom undan en Greenpeace-snubbe så där en gång. Jag tillhör nämligen de som tycker illa om att bli "påhoppad" på stan. Mest för att det slutar med att jag alltid säger jag ja till allt. Det är därför jag är fast med ett abonnemang som inte fungerar om jag lämnar stan.. I alla fall, (som det ska vara) så skötte Greenpeace-killen snacket och han kom fram till att eftersom att jag inte var från stan så var jag nog inte van vid det här med folk som värvar på stan. (Fördomsfull!) "Ja" sa jag "Så det är nog bättre om jag får läsa i lugn och ro om vad ni står för på er hemsida. Då tackade han för sig och gick.
Som sagt, jag kommer aldrig sluta vara västmanlänning.
Offerkoftan
Min mamma har alltid använt uttrycket offerkoftan och jag har dålig koll på om detta också är ett av alla uttryck som bara används inom min dialekt eller om det faktiskt används i resten av Sverige också. Lite som att hemma säger vi paltkoma och i resten av Sverige säger de matkoma. Men att sätta på sig offerkoftan innebär att man gör sig själv till ett offer i en situation. Man tycker synd om sig själv helt enkelt. Alla mot mig och så vidare.
På väg hem från jobbet i kväll berättade min arbetskamrat Micke en historia som han hade upplevt på tunnelbanan en gång. En blind man kommer in i tåget och ställer sig och håller i sig i stången som sitter uppe i taket och försökte ta så lite plats som möjligt. Han hade de där utmärkande solbrillorna och en vit käpp i ena handen. Så det var ingen konst att se att den här mannen är blind...På nästa stopp ska en pappa med barnvagn som står längst in i vagnen av. Alla tränger sig före och han blir bara mer och mer irriterad. Dessutom står den där mannen som håller i sig i taket mitt i vägen för honom och barnvagnen. "Ska du flytta på dig eller?" frågar han. Inget händer.. "Men ska du flytta på dig!?" Säger pappan ännu mer irriterad. Nu bryter Micke som har studerat hela händelsen från sidan in och talar om för pappan att killen är faktiskt blind. "Han kan alltså inte se." Men inte ens det fungerar och pappan halvropar tillbaka: "jasså, han kan inte se" Det är först nu som den blinde förstår att det är han som är i vägen så han ber så hemskt mycket om ursäkt och flyttar sig så fort han kan och pappan med vagnen tar sig av.
Pappan med vagnen drog på sig offerkoftan. Tänk vad jobbigt han tyckte det var att ingen lät honom gå av först och att mannen mitt i gången inte flyttade på sig. Vad synd det var om honom att ingen visade honom och hans barnvagn lite hänsyn. Höj dig, säger jag. Du kan ju i alla fall se dig för ordentligt innan du går av.
Hunka
Jag har länge tänkt att jag ska starta någon slags språkskola på min blogg. Snabbkurs i Stockholmsuttryck. Det skulle vara något det! Det finns ju de uttryck som vi redan har koll på. Exempel: papp (=tusen) och wurre som i korv. Väl använt på Värtan eftersom vi har den godaste korven med bröd som jag någonsin ätit och den kostar bara 5kr! I och för sig så var korven på Hedvallen fin den å... "Bulle" som i taxi var det inte längesedan jag lärde mig heller. Men annars är jag fruktansvärt dålig på att gå till botten med vad det är de där stockholmarna egentligen slänger ur sig. Jag nöjer mig med vad jag tror det betyder. Exempelvis ordet hunka. Hunka betyder hundring. Vad trodde jag det betydde? En kvinnlig hunk. Alltså en snygg brud, en pudding, en pingla, ja, ni förstår. Mycket fiffigare om ni frågar mig.
