Varning för storstan!

Efter ett kort arbetspass igår och min lediga dag idag så har jag återhämtat mig så pass att jag kan återberätta om min och mina arbetskamraters intensiva men fantastiskt roliga helg i Sälen. På 48 timmar skulle vi hinna åka upp till Sälen, åka i backen, Afterskia, bada badtunna, festa lite till, dra ut på HC, sova, städa, börja åka hemåt, hälsa på Jespers farmor och farfar och sedan fortsätta hem. Och SOM vi gjorde det...

Nu sitter jag på tåget som idag ska ta mig tillbaka till Köping. Jessica, en av mina kompisar fyller år i dagarna och det måste firas. Jessica och jag umgicks jämt. Det var fina tider då vi gjorde sådant som flickor i 14-15 års ålder. Vi hängde med de tuffa killarna som drog oss med på bus. Vi körde moppe. Eller Jessica körde. Jag fick sitta bak efter att jag i ett tappert försök en gång förstört en rabatt och nästan kraschat vidare in i husväggen med moppen. Därför förblev min plats bakpå moppen. Vi diggade Celine Dion, Westlife och Eddie Meduza. En salig blandning. Men favoritlåten var nog i alla fall: "Peta in en pinne i brasan. Hämta ett par öl och revbensspjäll.." Jag minns inte vem som sjunger den men jag minns att Jessica lärde mig texten på den genom att göra charader. Vi körde bil också trots vår unga ålder. En liten silvrig automat..Opel kanske det var?  Vi körde fram och tillbaka på min gårdsplan hemma i Svansbo. Men efter ett tag bar det av på längre sträckor. Ut till postlådan och tillbaka. (en sträcka på ca 100m enkel resa) Vi tyckte vi blev bättre och drog tillslut iväg ännu längre iväg till vad vi hemma kallar Axels loge. (500m enkel resa) Vilken grej! Jessica blev bara säkrare och säkrare på att köra bil så hon gasade på alltmer. Fast när hon började närma sig 40km/h så var jag tvungen att hejda henne. Vi var ju tvungna att vara försiktiga, tyckte jag. 40km/h i Stockholm är gångfart. Men det var kanske tur att vi inte körde iväg allt för långt och alldeles för fort med bilden. För detta var bilen som min bror senare körde igenom häcken på gårdsplan, igenom halva hallonhäcken för att avsluta mot ett av äppelträden för att gasen hade hakat upp sig. Läskigt. Oplar är inget att lita på. Om det nu var en Opel vi hade.

I helgen har jag varit hemma i mina krokar och haft en sådan där perfekt jag tar det som det kommer-helg. Dom är bannemig de bästa. God mat, promenader i solen, melodikryss..  För er, jag väljer att kalla er stackare, som aldrig har löst melodikrysset någon gång och därför inte vet vad det handlar om ska jag förklara hur det går till. Kryss-planen finns att hitta i de flesta dagstidningarnas fredags upplaga. Den ser ut som ett korsord ungefär. Melodikrysset är ett radioprogram på P4 där programledaren ställer frågor till lyssnarna. Kan låta så här exempelvis: "Jag vill veta vem det är som sjunger? Hennes förnamn passar in på lodrätt 4." Sedan spelas det en låt där du ska lista ut vem det nu är som sjunger. Klockan tio börjar programmet och då är det full koncentration kring bordet. Det finns vissa regler som man måste följa. Ingen får prata mellan låtarna så att man missar frågan. Om man är osäker och vill gissa är det okej att skriva lite "tyst" i rutorna. (Att skriva tyst=att skriva löst) En ny regel som pappa kom på i lördags var att ingen fick säga svaret innan artisten börjat sjunga. Lite ohållbart i längden eftersom det som oftast kommer frågor som följs av instrumental musik. Efter krysset är det dags för rundringning. Antingen ringer man runt för att höra om alla andra också kunde lösa hela krysset eller så är det för att få hjälp med några sista luckor. Detta var det momentet som förvånade Jonas mest som var med för första gången på en äkta lördagsmorgon i Svansbo. Det är också en regel. Ingen får ringa till någon innan snabb-genomgången av alla frågorna är klar.

De senaste dagarna har jag haft en svullen lilltå. Det låter fjuttigt att nämna men min tå har varit allt annat än fjuttig. Stor, röd, stenhård och helt omöjlig att få ner bekvämt i en sko. Detta har resulterat att jag har brutit mot dress-coden som gäller på jobbet. Diskreta, helst svarta skor. Första dagarna hade jag mina blommiga stövlar då det är de största paret jag äger, men även dessa blev för trånga. Fick inhandla ett par... Jag skulle kalla dem loafers men det var visst inte rätt enligt mina arbetskamrater så tofflor får jag säga då. Så i helgen har jag haschat omkring i affären. "Jag hör vem som kommer!", har jag hört sägas ett antal gånger från bakom hörnet.
Jag tog tåget till Köping igår kväll för att idag prick kl 08:00 kunna ringa till min familjeläkare. Man måste alltid tävla mot alla morgonpigga, inbillningssjuka tanter som har snabbnummer till läkarstationen. Det var ju bara så att jag inte tänkt längre än min svullna lilltå räckte. För någon vecka sen gjorde jag adressändring och i och med det så är jag inte längre skriven här hemma. Vilket alltså innebär att jag egentligen ska gå till min famljeläkare i Stockholm. Vem nu det kan vara? Men detta är inte vilket ställe som helst utan varma, alla-känner-varandra-Kolsva så nog fick jag mig en tid alltid. Fint..
Så nu är jag hemma i mina hemtrakter och myser. Här finns inga tunnelbanetåg att hinna med. Det finns bara en bil med nytappad ljuddämpare. Hörselskydd på, så är de bara å åk. Bästa Svansbo

Största skillnaden för mig om jag jämför med hemma är ju (förutom tempot) antalet människor. Det var så där knökfullt på tunnelbanan igen. Så där fullt att det frambringar det primitiva tänket hos folk. De gör vad som helst för att komma med på just det här tåget. Det var inte ens fel på linjen så det skulle komma ett tåg till strax efter. Jag råkade stå precis där dörren hamnade då tåget stannade så jag kunde lätt stiga på när dörrarna öppnades. Vi stod som packade sillar i vagnen. Alla typerna. Jag som bara koncentrerar mig på att hålla fast mig hårt vid start och stopp. Han som utnyttjar situationen och läser tidningen. Fullt möjligt att göra stående när det är så trångt där man står att man inte behöver hålla i sig. Han kommer ingen vart. Sen har vi hon som pratar urhögt i telefonen och vi andra kan inget annat göra än att lyssna. Vi har liksom inget val när hennes röst dånar i vagnen.