Det är i knoppen det sitter
En sak som jag vill tipsa är om att ni inte ska klämma på avocadosarna när ni undrar om det är bra eller dåliga. Känn istället på knoppen. För är knoppen lös är avocadon mogen. Det var nämligen så att en kille och jag som stod och grävde samtidigt i avocadohyllan på affären. Då säger jag: " Det här är ju ett jäkla lotteri, om de är bra eller dåliga menar jag". Då fick jag tipset. "Det är i knoppen det sitter"
höst?
Jag känner mig som jag gjorde sista kvällen innan jag började skolan, ettan, högstadiet..ja gymnasiet också. Jag har alltid varit spänd dagen innan första dagen i skolan. Nya klasskamrater, lärare, lokaler, böcker och nya möjligheter! Imorgon blir jag student på högskolan och uj vad jag tycker att det ska bli kul. Som min kusin Gustav så bra beskrev det: "Det blir en ny vår för dig i höst."
Musikal
Jag har många gånger tänkt tanken att det skulle vara fantastiskt om livet en dag skulle bli till musikal. Att när jag går ner för gatan i mina snyggaste kläder och känner sig helt rätt spelas Roxettes "Dress For Success" ut ur tomma intet. Eller "Here She Comes" med Bonnie Tyler. Tänk er att alla som väntar på tunnelbanan kastar ifrån sig sina metro och brister ut i "Dancing Queen" och dansar ombord på tåget. Eller när du kör bil fort, solen skiner och du lyssnar på "Life Is A Highway"med Rascal Flatts. Nu när löven snart faller och jag kommer spattsera i höstsolen kan jag tänka mig lite Frank Sinatra eller Billie Holliday...
Idag fick jag vad jag bett om. Jag hade upprop till högskolan idag. Jag var reserv och skit nervös. Konstigt egentligen eftersom jag inte skulle prestera överhuvudtaget utan bara invänta ett besked. Jag kom inte in. Inte på någon av de kurser jag sökt. Illamående efter nervositeten, skakis, besviken och väldigt ledsen gick jag till tunnelbanan för att åka hem. I rulltrappan nådde musik mina öron. En tjej står där nere och spelar sorgliga låtar på fiol. Då slog det mig att jag faktiskt inte kommer bli student i höst. Usch, de kunde inte bli värre faktiskt....
Men det ordnade sig. Några timmar senare hade jag fått ett mail om att efter en sista titt på genomgången av dagens antagningar hade jag fått en plats. Så jag ska visst bli student och detta redan på måndag! Vilken låt passar nu.."What A Feeling"..eller ännu bättre "Out Tonight" (Rent) för det är precis det jag ska. Ut i kväll!
tips!
Ni vet hur man brukar säga att det är "nån" som tar ens strumpor när man tvättar? Hur många par man än stoppar in så kommer udda par ut. Jag vet var de tar vägen nu... De ligger i påslakanen.
06:30
I morse var jag lagom trött när väckarklockan ringde. Jag stängde affären igår och skulle öppna idag. Jag snoozade en gång för det vet jag att jag har råd med när jag har ställt klockan på halv. När klockan ringde nästa gång gick jag upp och som alltid började jag med att gå på toaletten. Sedan lagade jag frukost, borstade tänderna och klädde på mig. Jag gjorde allting som jag brukar göra och höll som alltid koll på klockan. För tio över måste jag gå om jag ska hinna till jobbet i tid...
07:10 gick jag ner för trapporna i huset. Perfekt tänkte jag men så slår det mig. Klockan var 07:10 inte 06:10 som den skulle vara om jag hade varit i tid. Jag började ju 07:00! Jag hann fundera över om det var dags för vintertid. Sen kollade jag alarmet och mycket riktigt hade jag ställt den fel. Jag gjorde alltså mina morgonrutiner precis som jag brukar men en timme försent. Att det ska vara så svårt med digitaltid. "Halv sex måste jag gå upp. 06:30 jajemen!." I helvete heller. Ida snart 22år kan inte klockan. I morgon börjar jag 07:00...
På besök...
Jag åkte hem till Kolsva på min lediga dag för att träffa Sara som var hemma i Kolsva på besök. Jag tog tåget till Köping och därifrån tog jag bussen till Kolsva.
I Kolsva hälsar vi på varandra när vi möts på gatan. Det är nästan oförskämt att inte säga hej. Vi känner inte varandra men nog fasen har vi setts förr. Kolsva är ju inte så stort. Har man dessutom jobbat som kassörska på Kolsva Handel så får man räkna med att ett hej blir till en liten pratstund om väder och hälsa. Det gör mig inget. Tvärtom tycker jag att det är fint. I jämförelse med i Stockholm där jag hälsar på mina arbetskamrater, kunderna i butiken och dem jag möter i trapphuset ifall det skulle vara mina grannar.
Jag berättade det här för mamma. Då skrattade hon till och berättade om när min bror Kalle var liten och var med mamma och pappa i Stockholm på besök hos min faster. Kalle satt i vagnen när de lämnade min fasters lägenhet på Tegnérgatan och gick ut för en tur på stan. Kalle hälsade på alla som de mötte på gatan. Några svarade glatt men vissa reagerade inte. När familjen sedan kom ut på Sveavägen blev det för jobbigt för Kalle. Han försökte att hälsa på alla men de var för många! Han fick ge upp. Jag gjorde en liknande sak när jag var runt 11-12 år och var på besök hos släkten i Stockholm. Vi hade varit och ätit på Kungshallen och var på väg ut. Jag går ut genom dörren och av ren vana stannar jag och håller upp dörren till näste man som kommer efter. Han går ut och nästa efter honom och efter denne kommer en till och en till och en till och en som säger:"nämen vilken artig flicka" och sen kommer en till och en till.... Jag står där tills min kusin som har bott i Stockholm nästan hela sitt liv kommer och säger åt mig att det sär fungerar inte i Stockholm och tar mig därifrån. Men är man uppfostrad till att vara artig och dessutom uppvuxen i Kolsva där vi hälsar på varandra då är det inte konstigt att det föll sig så naturligt för både mig och Kalle. Men jag vet bättre nu. Jag håller fortfarande upp dörren för näste man men sen, sen får det bannemig räcka.
1:an, 2:an, 4:an
Under hela mitt liv har folk haft det väldigt kul åt att jag är från landet.
-Har ni el där du bor?
-Eh Ja.
Eller...
-Har ni tv hemma hos dig?
-Ja.
Även
-Internet det når väl inte ens dit ut?
-Suck
Fast dåtidens ungdomar oroade sig mest över...
-Har ni bara 1:an, 2:an och 4:an hemma hos er?"
Det hade vi. Ett tag. Men även vi skaffade 3:an, 5:an och hundratals andra kanaler som man aldrig upptäckte att man hade eller helt enkelt inte tittade på. När jag flyttade till Stockholm hade jag inte tv. Jag hade inte ens planer på att skaffa en. Men så fick jag en tv av mina fina hemifrån och med antennsladd fungerade den alldeles utmärkt.
-Va!? Du kan ju inte bara ha 1:an, 2:an och 4:an?
-Det har jag inte jag har Svt24, kunskapskanalen, Comhem-kanalen och någon italiensk kanal.
Det räckte fin fint. Jag kunde titta på "Så Ska Det Låta" och fotbolls VM mer behövde jag inte.
Men idag sitter jag lite bitter och tänker att det skulle vara bra om man hade några fler kanaler. Sverige möter Skottland. Hamrén pratar om att man inte kan vara åsnan Ior utan måste vara Nalle Puh, vad menas? Zlatan är kapten, gör han det bra? Emir är uttagen, spelar/startar han? Istället för matchen tittar jag på en repris av "Allsång på Skansen". Är det dags för en uppgradering?
Tur i spel...?
Jag såg en familj som hade varit på Gröna Lund. De hade vunnit en megastor kexchoklad, en center, en stor chokladkaka, ett stort gosedjur och en gott och blandat, tror jag det var. Hur är det möjligt att samma sällskap vinner fem storvinster? De måste ju ha stått vid chokladhjulen hela dagen. Eller?
Jag har aldrig vunnit en storvinst och jag vinner knappt aldrig på lotter. Jag fick en gott och blandat-påse en gång. Men det var inte ens jag som vann utan min kompis vann små påsar med gott och blandat och tyckte att vi skulle ha varsin.
Tur i spel otur i kärlek? Knappast! Detta var ju ett par som haft turen att träffa varandra. Bli kära och sedan lyckan att skaffa barn. Barn som vinner fem storvinster på Gröna Lund...
Jag är inte bitter...
Inget för känsliga läsare...
Jag vet att det är fler än jag som tycker att det är kul att klämma finnar. Jag vet också att det är fler fickvänner än jag som kliar sin kille på ryggen och pillar lite extra på eventuella små finnar. Säkerligen finns det fler pojkvänner än min som blir en "smula" arg och ber mig att sluta. Däremot är jag lite tveksam på att det finns fler som har en släkt som är som min. Vi tycker att det är skitkul att klämma finnar.
Om vi inte tycker det är äckligt? Det är klart att det är äckligt. Det är ju så äckligt att man måste titta! Lite som att vissa tittar på snoret när de snyter sig eller luktar på sina tappade tånaglar innan de slänger dem.
Mamma köpslog med min bror om finnar. "Om jag får klämma fyra finnar så får du"... ja vad det nu kunde vara. Jag måste berätta att jag är uppvuxen med det här för att ni ska förstå varför jag tycker att min lördagsmorgon var så häftig...
Jonas blev stucken av en geting och tydligen var han lite allergisk för foten svullnade upp. Oturligt nog så blev det senare infektion i såret och foten växte ännu mer och gjorde ondare för varje dag. Jonas gick till dokton för att se vad som var fel. Han fick penicillin. Men det blev inte bättre och när han i morse inte ens kunde stödja på foten tog jag beslutet att åka till akuten. Jag hoppades innerligt att de skulle ha sönder den sprängfyllda bölden som hade bildats och allt grejs som såg ut att finnas där inne skulle rinna ut. De gjore det! Doktorn snittade upp bölden med sin skalpell och ut rann tjockt blodblandat var. Jag var i chock! Det var bland det snuskigaste och mest...fascinerande jag någonsin sett! Jag var nog inte det bästa stödet för Jonas när jag utbrast saker som: "Oj jäklar! Det komer hur mycket som helst!" Eller " Det ser ut som han har skurit jättedjupt." Man kanske skulle bli doktor...
Titta bort nu ni som tycker det här är för äckligt. Men jag misstänker att ni alla tycker att det är lite för äckligt för att inte titta.
Före:
Snittet efter tömning och sköljning:
Det här är riktigt äckligt! Doktorn klipper sönder en handske som ska fungera som dränering och pular in den i såret. Växer det ihop igen är risken stor att det blir likadant.
Jonas fick åka rullstol ut till bilen. Söt:)
Mamas and Tapas
Jag fick ett tips på en tapas-restaurnag av mina kusiner och jag tror minsann att det jag hittade blir mitt första guldkorn på listan över Stockholms bästa restauranger, uteställen, affärer, kemtvätt, skomakare...you name it... som faller mig i smaken.
Stockholms guldkorn helt enligt Idas tycke och smak:
- Mamas and Tapas - Kanongod mat till inte allt för mycket pengar. Trångt men ack så mysigt. Ryktet säger att Sangrian är oslagbar. Tyvärr nådde det ryktet mig efter mitt besök där. Boka bord om ni vill äta där för tydligen är det inte bara jag som har Mamas and Tapas på min guldkorns-lista.
Stockholm är fyllt av alldeles för mycket av allting om ni frågar mig. Kanske inte med tanke på yta och befolkning men om jag utgår från mig själv som tycker det är himla svårt att välja när till exempel hungern smyger sig på. Då är det otroligt praktiskt att ha format sin egen lista att utgå ifrån.
Nu kan den bara bli längre och bättre.
Karlstad Zoologiska
Just nu läser jag Hanna Hellquists bok Karlstad Zoologiska. Inte helt oväntat så handlar den om djur. En massa djur..och hennes pappa.
Det är kul att höra historier från när någon var liten. Inte bara Hannas utan allas. När någon berättar om förr så lyssnar jag och formar tydliga bilder i mitt huvud. Som när Hanna berättade att hon som nio åring fick handla cigaretter åt sin pappa för det inte fanns någon åldersgräns på den tiden och att hon passade på att köpa några godisar till sig själv. Jag föreställer mig henne göra det där som liten flicka men hennes huvud är lite för stort och ansiktet ser ut som det gör idag. Ett barn med en vuxens huvud. Så blir det jämt när jag tänker mig de vuxna som barn.
Mamma och pappa var och hälsade på mig i förra veckan. Vi spatserade längs vattnet vid Rålis medan pappa berättade hur det hade sett ut där när han var liten och hälsade på sina släktingar där. Han berättade om en mataffär som låg rätt över gatan från lägenheten. Om ett café alldeles bredvid som varje tisdag sålde semlor. Året om. -Ett riktigt Ture Sventon ställe, som pappa sa. Sen berättade mamma att hon kom ihåg att hon hade badat där vid Rålis. Då sa pappa:
-Badade du där? I det skitiga vattnet. När jag var liten gick det inte att bada. Ungefär 4-5 meter ut i vattnet var täckt med ringar. Du vet allas avlopp gick rätt ut i vattnet...
- Men vad var det för någonting då? frågade jag.
- Kondomer!
Så framför mig såg jag pappa som liten pojk med lite för stort huvud och sitt nuvarande ansikte stå vid vattnet och titta på 4-5 meter med flytande kondomer.
Det är kul att höra historier från när någon var liten. Inte bara Hannas utan allas. När någon berättar om förr så lyssnar jag och formar tydliga bilder i mitt huvud. Som när Hanna berättade att hon som nio åring fick handla cigaretter åt sin pappa för det inte fanns någon åldersgräns på den tiden och att hon passade på att köpa några godisar till sig själv. Jag föreställer mig henne göra det där som liten flicka men hennes huvud är lite för stort och ansiktet ser ut som det gör idag. Ett barn med en vuxens huvud. Så blir det jämt när jag tänker mig de vuxna som barn.
Mamma och pappa var och hälsade på mig i förra veckan. Vi spatserade längs vattnet vid Rålis medan pappa berättade hur det hade sett ut där när han var liten och hälsade på sina släktingar där. Han berättade om en mataffär som låg rätt över gatan från lägenheten. Om ett café alldeles bredvid som varje tisdag sålde semlor. Året om. -Ett riktigt Ture Sventon ställe, som pappa sa. Sen berättade mamma att hon kom ihåg att hon hade badat där vid Rålis. Då sa pappa:
-Badade du där? I det skitiga vattnet. När jag var liten gick det inte att bada. Ungefär 4-5 meter ut i vattnet var täckt med ringar. Du vet allas avlopp gick rätt ut i vattnet...
- Men vad var det för någonting då? frågade jag.
- Kondomer!
Så framför mig såg jag pappa som liten pojk med lite för stort huvud och sitt nuvarande ansikte stå vid vattnet och titta på 4-5 meter med flytande kondomer.
"9 gånger av 10 är det jobbigt att vara jag" - Miss Li (och jag)
Där satt jag på tunnelbanan och halvlyssnade på två unga tjejer som kommenterade grabbarna som sjung högt och var lagom runda under fötterna vid 17-tiden. Inte så fasligt intressant men tydligen tillräckligt för att jag skulle lyckas med det som jag så länge har passat mig för. Jag missade att gå av på min station. Jag har föreställt mig att detta skulle hända en dag. Men då trodde jag att jag sovandes skulle åka ända ut till Hässelby Strand och inte att jag i vaket tillstånd bara skulle glömma bort att gå av. Onödigt...
Jag duschade. Inte med full fräs på vattnet för så tidigt på morgonen som halv 6 tycker jag att duschstrålarna ibland kan skava på kroppen. Lite som när man har feber. Trots min mes-sprut så märker jag till min fasa att vattnet kommer uppfarandes igen ur golvbrunnen. Hela golvet på toaletten täcks med vatten. Jag antar att de är mitt hästtagel till hår som satt stopp i kröken. Typiskt min otur. Vissa föds med tur och vissa med hästhår...
Jag var sen som vanligt och fick skynda mig. Så jag kastade på mig skorna och jackan. Plånbok -check. Tunnelbanekort -check. Mobil -check. Ut genom dörren, stänger igen den och då slår det mig.. Nyckel -Ocheck. Jag var utelåst... Ena reservnyckeln hade jag liggandes i säkert förvar alldeles bredvid min knippa inne i lägenheten och den andra satt på Jonas knippa i Västerås. Jahapp...Men det kändes alldeles för tungt för att oroa sig på riktigt och dessutom var jag ju sen. Så jag gick iväg för att promenera med min kusin Gustav som ju var anledningen till att jag gått ut ur lägenheten från början. En promenad vars syfte var att utveckla mitt lokalsinne en aning och samtidigt umgås. Hörrni, Stockholm är inte så jäkla stort. Tack Gustav! Trevligt hade jag mä.
