J som i pendeltåg?
Det var Johan, världens starkaste man och min arbetskamrat som upplyste mig om ännu en av stockholmarnas konstigheter. Vid varje tunnelbanestation finns ju ett stort T för att visa att här gäller det bannemig att springa, knuffas, göra allt för att just du ska hinna med tåget. Släng dig genom dörrarna så att du precis inte kläms och därefter se helt oberörd ut om du måste..alltså, härifrån kan du ta tunnelbanan. (Jag har sett folk som gör så..Alltså kastar sig mellan dörrarna, klarar sig med nöd och näppe och sen låtsas som om de också har stått och väntat, gått lugnt på tåget som ingenting. Jag skulle ju ha utbrustit någonting i stil med: "Åhh herreguuu! Vilken tur jag hade." Eller "jääääklar vad nära ögat." Ja ni vet en helt naturlig reaktion på att man just klarat sig från att gå av på mitten! I och för sig måste jag först komma över viljan att hellre vänta på nästa tåg än att satsa, med livet som insats.)
Well well, tillbaka till den ursrungliga frågan.
Vi har alltså T för tunnelbana och sen har vi symbolen J vid pendeltågen!? "J som i pendeltåg?" som Johan sa. Det stämmer inte. Hur tänkte ni egentligen, Stockholm? Jag säger J som i Johan och P! som i pendeltåg.
Långholmen?
Idag börjar jag inte jobba förns (som vi säger där jag kommer ifrån) 14:00. Min plan var att gå ut och motionera på riktigt innan det är dags för min sedvanliga springtur till tunnelbanan.
Jag fick höra av min kusin, som jag hyr lägenheten av, att alla springer här i kring. Toppen, tänkte jag. Jag har nämligen fått för mig att du omöjligt kan motionera i Stockholm utan att komma bort dig eller bli överfallen. Lite överdrivet jag vet. Men ni måste förstå att hemma hos mig i skogarna kan jag springa när som helst och det värsta som kan hända är att jag möter en älg. Älgen är ju mer rädd för mig än vad jag är för honom... Nu ljög jag. Jag har mött en älg en gång och jag blev så rädd att jag började sjunga högt och springa skit fort. Jag var livrädd! Men tack älgen för att du fick mig att förbättra min tid på den rundan nå så avsevärt.
Nu har jag övervunnit min rädsla och sprungit här i Stockholm också faktiskt. Min kusin sa att om jag springer längs vattnet och över bron. Ner till Långholmen, runt ön och sen tillbaka, så skulle jag få en bra runda på 7 km. Jag gav mig ut för att prova. Jag sprang längs vattnet, över bron, ner på ön, runt ön....Det tog mig en kvart! Så jag sprang ett varv till och sen hem igen och naturligtvis visste jag att jag inte hade sprungit några 7km. Det var fel ö. Det var inte Långholmen utan jag hade sprungit runt Lilla Essingen...
Nu var ju det i och för sig inte hela världen, eftersom som jag fann mig själv en bra runda att börja med. Vem trodde jag att jag var liksom!? 7km så där direkt i början av uppbyggnads-fasen av min sk. grundkondition som ska finnas där inne. Rocky kanske? Aja, i alla fall till er "nyingar" så vill jag säga: våga prova! Hitta din egna väg. Som en sann vilse-i-stockholm-are så tror jag på att om du blir osäker, kanske till och med lite extra trött, vänd tillbaka och spring samma väg hem.
Jag gick inte ut och sprang i morse utan jag kom fram till ännu en lösning när jag fryser i min lägenhet. Den lilla röda maskinen, dammsugaren. Att städa blir man (tyvärr) varm av och dessutom är det ju advent i helgen. Så lite jul-pynt skaffade jag fram:
Lite julkulor i de sprakande färgerna vitt och svart, lite tända ljus och sist men inte minst den fina jul-elefanten.
För er som undrar om jag tog tag i problemet med kylan så kan jag tala om att det gjorde jag, minsann! Jag ringde upp och talade vett med dem och nu så är processen i gång. Eller värme-killen ska ringa mig och det är i alla fall något. Tills dess får jag och min jul-elefant stå ut.
Jag är inte bitter...
Min lägenhet ligger alldeles lagom långt från stan och på perfekt avstånd till jobbet. Den är lagom stor och här finns nästan allt jag behöver. Till och med en sprojlans ny, röd dammsugare som kan städa magnifikt bra. Lägenheten är alltså fullt funktionell... Förutom att jag fryser ihjäl. Det är svinkallt! Jag sover med underställ och mössa under mitt duntäcke och ändå blir jag kall. De få lösningar på problemet som jag har kommit fram till än så länge är att duscha... varmt! Laga mat för då blir det i alla fall varmt i köket. Tända en brasa. (En brasa = mer än 5 värmeljus på samma tallrik som är tända på samma gång) Eller krypa in under duntäcket och kolla på Grey's Anatomy. Det sist nämnda har blivit allt vanligare och därför är min sprojlans nya, röda dammsugare fortfarande väldigt sprojlans ny och röd. Men som sagt det är ju FRUKTANSVÄRT kallt.
Nu vet jag att några av er sitter där och tänker: "Snåla jäkel, köp dig ett sådant där element som kan stå mitt i rummet."
Men nej! Det tänker jag inte göra. Jag betalar för att bo i lägenheten och har därför rätt att ringa och begära fix!
Så det har jag gjort. Här om dagen ringde jag felanmälan...
- Hej och välkommen till bla bla bla det är bla bla som talar. (Vem bryr sig om namn? Kom och ge mig känseln tillbaka!)
- Ja hejsan, Ida heter jag och jag har lite problem med min lägenhet. Det är väldigt kallt.
- Hur kallt?
- Eh...Alldeles för kallt.
Det hela slutade med att damen på andra sidan så fint ber mig återkomma när jag mätt temperaturen mitt i ett av rummen. Det kommer mig liksom inte för att nämna understället och mössan, så vi lägger på.
Nu har jag köpt en termometer och det visade sig vara 17 grader. Så i morgon är det jag som ringer tillbaka till damen på bla bla bla. Jag bor i Stockholm nu och här finns inte tid att vara vänlig. Ge mig det jag vill ha och gör det nu! Håll i hatten för nu tar jag på mig hårdhandskarna.
Eller i alla fall vantarna, fingrarna har fått nog. Jag går nog och lagar mig lite mat, eller möjligtvis duschar. Kanske tittar lite på Grey's...
Varning för storstan!
Hej och välkomna till Stockholm! Mitt Stockholm.
Meningen med denna blogg är att genom att delge mina erfanheter och upplevelser som nyinfyttad i Stockholm vill jag varna människor som är i samma situation. Förbereda dem på vad som kan komma att hända och vad man gör eller inte gör i dessa situationer. Alltså varna och klämma in tips.
I Stockholm hyr vi lägenheten i andra hand, tar tunnelbanan till jobbet, dricker kaffe ur termosmuggen på vägen och går ut vilken kväll som helst i veckan. Snabbt, enkelt och smidigt. Så långt ifrån Ida som man kan komma faktiskt. Jag ligger alltid en kvart efter och har därför väldigt bråttom varje morgon. Den du ser som kommer springandes, jag vet faktiskt inte om det ens får kallas för spring.. om du ser någon som kommer framrulltandes (bra ord) i vanliga oträningskläder och är genomsvettig, så är det jag. Jag skulle omöjligt kunna ta med en kaffe på vägen..
Men hyr i andra hand gör jag och tunnelbanan tar jag till jobbet. Hoppar på, åker, hoppar av, byter linje. Grön mot röd. Ja ni hör ju. Det gäller att vara på hugget. Så den dagen då det blir något växelfel eller liknande och tågen inte går lika ofta som vanligt gäller djungelns lag. Störst och starkast överlever. (Får plats)
Jag har upplevt det där och jag, till skillnad mot alla vana tunnelbane-åkare, hamnade bakom klungan och tappade hakan i backen och tittade på när folk slängde sig på tåget och klämdes mellan dörrarna. Hallå Stockholm!? Det kommer ett nytt om 10 minuter! Ni har aldrig väntat på bussen i en timme en kall vinterdag. Det hör jag det!
Jag pratade med en tjej på mitt jobb här om dagen om hur vi "lantisar" kan skynda men behåller ändå lugnet inombords. Det passar precis in på mig. Jag har väldigt ofta sjukt bråttom och ändå är jag lugn. De flesta skulle nog kalla mig seg men det kan jag ta. Jag jobbar faktiskt på att utnyttja stockholmarnas egna förmåga att skynda genom att sluta gå och bara forslas med i strömmen av människor. Om du känner att du blir sugen på att prova kan jag rekommendera sträckan mellan Centralstationen och T-Centralen. Ett hett tips för oss nybörjare.
Ni stockholmare må vara snabba men inte har ni särskilt bra koll på Sverige för övrigt. I alla fall inte dialekter. Jag hann knappt öppna munnen innan frågan kom:
-Är du från Dalarna?
Jag vet att jag pratar brett men det gör mig inte till dalmas! Jag har till och med övat in ett svar.
-Nej det är jag inte. Västmanland, Köping, om du vet? Du kanske har sett en annan del av Köping? Ungefär där bor jag.
Följdfråga:
-Har du sett dom i verkligheten?
Svaret är:
-Ja, det har jag. Dom bor ju där.
De stockholmarna som jag träffat hittills har ju faktiskt inte bara varit nyfikna på hur man kan prata och säga så mycket konstiga ord som jag gör. De tar faktiskt bra hand om mig och låter mig vara med även fast jag säger böt och inte bytte.
Avslutningsvis till er "nyingar" vill jag bara tala om att om ni någon gång får för er att ta bussen och har ett sk. SL-kort. Så är det bara att visa det för chauförren. Bli inte orolig när han inte ler, nickar eller ger dig ett tecken överhuvudtaget utan gå och sätt dig. Du har gjort helt rätt. Han bor i Stockholm och har inte tid med sånt, du får förlåta honom. Han är sån.
Förresten om du inte planerar att springa uppför eller nerför rulltrapporna stå på högersida!
Meningen med denna blogg är att genom att delge mina erfanheter och upplevelser som nyinfyttad i Stockholm vill jag varna människor som är i samma situation. Förbereda dem på vad som kan komma att hända och vad man gör eller inte gör i dessa situationer. Alltså varna och klämma in tips.
I Stockholm hyr vi lägenheten i andra hand, tar tunnelbanan till jobbet, dricker kaffe ur termosmuggen på vägen och går ut vilken kväll som helst i veckan. Snabbt, enkelt och smidigt. Så långt ifrån Ida som man kan komma faktiskt. Jag ligger alltid en kvart efter och har därför väldigt bråttom varje morgon. Den du ser som kommer springandes, jag vet faktiskt inte om det ens får kallas för spring.. om du ser någon som kommer framrulltandes (bra ord) i vanliga oträningskläder och är genomsvettig, så är det jag. Jag skulle omöjligt kunna ta med en kaffe på vägen..
Men hyr i andra hand gör jag och tunnelbanan tar jag till jobbet. Hoppar på, åker, hoppar av, byter linje. Grön mot röd. Ja ni hör ju. Det gäller att vara på hugget. Så den dagen då det blir något växelfel eller liknande och tågen inte går lika ofta som vanligt gäller djungelns lag. Störst och starkast överlever. (Får plats)
Jag har upplevt det där och jag, till skillnad mot alla vana tunnelbane-åkare, hamnade bakom klungan och tappade hakan i backen och tittade på när folk slängde sig på tåget och klämdes mellan dörrarna. Hallå Stockholm!? Det kommer ett nytt om 10 minuter! Ni har aldrig väntat på bussen i en timme en kall vinterdag. Det hör jag det!
Jag pratade med en tjej på mitt jobb här om dagen om hur vi "lantisar" kan skynda men behåller ändå lugnet inombords. Det passar precis in på mig. Jag har väldigt ofta sjukt bråttom och ändå är jag lugn. De flesta skulle nog kalla mig seg men det kan jag ta. Jag jobbar faktiskt på att utnyttja stockholmarnas egna förmåga att skynda genom att sluta gå och bara forslas med i strömmen av människor. Om du känner att du blir sugen på att prova kan jag rekommendera sträckan mellan Centralstationen och T-Centralen. Ett hett tips för oss nybörjare.
Ni stockholmare må vara snabba men inte har ni särskilt bra koll på Sverige för övrigt. I alla fall inte dialekter. Jag hann knappt öppna munnen innan frågan kom:
-Är du från Dalarna?
Jag vet att jag pratar brett men det gör mig inte till dalmas! Jag har till och med övat in ett svar.
-Nej det är jag inte. Västmanland, Köping, om du vet? Du kanske har sett en annan del av Köping? Ungefär där bor jag.
Följdfråga:
-Har du sett dom i verkligheten?
Svaret är:
-Ja, det har jag. Dom bor ju där.
De stockholmarna som jag träffat hittills har ju faktiskt inte bara varit nyfikna på hur man kan prata och säga så mycket konstiga ord som jag gör. De tar faktiskt bra hand om mig och låter mig vara med även fast jag säger böt och inte bytte.
Avslutningsvis till er "nyingar" vill jag bara tala om att om ni någon gång får för er att ta bussen och har ett sk. SL-kort. Så är det bara att visa det för chauförren. Bli inte orolig när han inte ler, nickar eller ger dig ett tecken överhuvudtaget utan gå och sätt dig. Du har gjort helt rätt. Han bor i Stockholm och har inte tid med sånt, du får förlåta honom. Han är sån.
Förresten om du inte planerar att springa uppför eller nerför rulltrapporna stå på högersida!
